Allt är relativt

Jag läste idag ett blogginlägg från en mamma vars dotter också drabbats av cancer. Vi möttes hastigt utan att prata någon gång i februari. Vi bodde vägg i vägg på Östras barncanceravdelning, det var samma dag som vi fick åka hem med Alice för första gången efter månader på sjukhus.

Inlägget handlade om att allt är relativt.

Jag citerar men ändrar tiden...

 

"Om jag hade sett vår situation idag för 1,5 år sedan hade jag blivit väldigt, väldigt ledsen.

Om jag hade sett vår situation idag för 6 månader sedan hade jag blivit alldeles galet överlycklig.

Upplevelsen är relativ. Så väldigt relativ."

♥Alice kan idag ta sig fram på golvet själv, hasande på rumpan eller haltande gående när hon håller i vår hand. För 1,5 år sedan sprang hon själv, men för 6 månder sen kunde hon inte sitta utan att välta. Hon krävde åtskilliga hjälpmedel för att kunna sitta vid matbordet, duscha, åka vagn etc...

♥Halva synfältet är förlorat, allt är svart från mitten och åt höger. För 1,5 år sen hade hon normal syn, för 6 månder sen kunde hon inte vrida huvudet för att titta åt höger...

♥Alice härmar och tar efter nya ord. För 1,5 år sen bubblade orden fram, hon gick på förskolan med sin storebror. För 6 månder sen kunde hon inte säga mamma och prognosen var mörk.

 

Allt detta handlar om skadorna efter stroken hon fick samma dag som hon opererades. Det är dessa skadorna som syns och som andra tror har att göra med cancern. På sätt och vis har det ju det då stroken aldrig hade uppstått om inte tumören funnits där. Ca 10% av tumören finns kvar och det är bara röntgensvaren ca var 4:e månad som berättar om hur det egentligen går. Allt det andra har vi fått utöver som en extra belastning och vi kan bara påverka till viss del genom träning och rehab.

 

Tumören och cancern lever under ytan, attakeras med gifter och behandling för att förintas. Det vi ser är biverkningarna... Blodvärden analyseras, sondslangar tejpas om, nålar sätts i porten, dropp kopplas in och ur, febern kommer och går, vi läggs in på nytt. Det gör ont, jätteont vissa dagar. Alvedonrecept på 1-litersflaska skrivs ut, apotekarens blick och ord har etsat sig fast "stackars lilla flicka"...

 

Nu sitter man här och funderar på livet. Vad hände, hur kunde det bli så här? En så frisk och perfekt liten tjej, nu evigheter ifrån det normala livet. Visst, allt kan bli ganska så normalt när vi förhoppningsvis är i mål. Men alla skador efter stroken, de djupa sår i hjärtat och själen som rivt sönder, vi kommer aldrig bli desamma.

Men jag vet innerst inne att ur alla kriser föds något positivt förr eller senare. Det handlar på sätt och vis om att välja lycka. Hur man tänker och på vad man lägger sin energi på. För i krisen har jag blivit mer medveten och fokuserad, blivit peppad att nå mina drömmar. Jag har startat upp en webbutik helt på egen hand, jag frilansar som fotograf...allt detta är för mig ren lycka.

 

Framöver, när tid och kraft finns så kommer jag börja jobba med ett fantastiskt projekt som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen Essence Vitae. Utvalda fotografer från hela landet jobbar idieellt med att ge bort en familjefotografering till barnfamiljer där någon familjemedlem är svårt sjuk. Gå gärna in och läs om projektet och om andra drabbade familjer och ta del av deras historier. Bildena är starka och utsrålar trots de svåra kriserna sann kärlek. http://essencevitae.com/

 

All kärlek och all styrka till er! Allt är verkligen märkligt relativt. Mina tankar går så ofta till er. Kram!

Oj din ord berör mitt hjärta och jag känner all din smärta men jag tror på hopp och att smärtan skall sluta upp..

Styrkan

vill jag ge till dig när du känner dig svag

Kraften

så att du orkar kämpa vidare trots smärtan

Trösten

för att torka bort dina tårar som rinner

Glädjen

för att du åter ska få känna glädje

Värmande kram

Det är förmodligen bland det värsta som kan drabba en familj men alla heder till er som orkar, kämpar och ändå gör allt för Alice och Philip ska ha det lika fint och bra som innan... Cancern får inte överta familjen.
Tänker ofta på er och håller tummar och tår för att det bara ska bli bättre för er. Glöm inte att stanna upp och andas ibland och släpp ut lite känslor för att sedan med nya krafter kämpa på igen <3

Tänkvärt! Det är tur att man inte vet vad som väntar samtidigt som man ibland önskar att man kunde få en glimt av framtiden!
All styrka till er och jag tycker att det är fantastiskt att du mitt i allt detta finner kreativiteten!

När man är mamma, har små barn med hela livet framför sig gör det så oerhört ont att de jävligaste sjukdomar kan drabba dessa underbara små liv! jag hade krupit runt jorden baklänges, flera varv om det hade kunnat utplåna allt detta lidande hos barn o deras föräldrar och förintat dessa sjukdomar för gott. Det är så orättvist!! Lyckan är verkligen relativ, och det är så fantastiskt att läsa att det går framåt. Ni har världens mest fantastiska lilla kämpe, det här kommer att gå vägen!!!
all styrka till er!

Hej!
Jag tänkte fråga dig om du hade lust att knåpa ihop ett litet gäst inlägg som jag får publicera på min blogg?
Jag brukar tipsa mina läsare om olika bloggar jag har på min bloglovin lista men fick denna ideen att "varför kan inte folk som vill få gästblogga istället och på så vis tipsar jag om nya bloggar" så sagt och gjort så blev det så :)
Hade varit super kul om du ville/orkade hade tid att göra ett inlägg inne hos mig

Du får skriva om vad du vill och bilder är mer än gärna tillåtna :)
Kanske tipsa om ditt projekt som är en viktig sak!

Ha en fortsatt trevlig kväll!
Mvh Melissa
http://www.melissasprinsar.com/

Kan inte förstå, vet inte på hjälpande råd, men läser, läser och önskar så att ni, och alla andra drabbade familjer, inom en överskådlig framtid får leva utan blytyngd. Så mycket styrka i texten och mod i blicken, ni är redan hjältar. Du liknar urkraften själv! Önskar att ni får en bra vecka, sköt om er!

hej gumman! satt med och funderade över hur saker och ting varit och hur det är nu. Hjärtat krakilerar för brister kan det inte göra, inte nu. Nu måste vi kämpa. Har börjat skriva om allt får se vad det blir av det i slutändan. Tänker på er VARJE dag. kraaaaam

Aj aj, låter ont! Knasig skada! Har varit på föräldramöte på förskolan ikväll och får snart maillistan, tänker skicka ut info och länk till alicemössan och hoppas det trillar in lite beställningar till dig sen! Kram och hoppas låsningen släpper!