Alicemössan -

Märklig vardag

Ibland går det inte ihop sig. Hjärnan kokar över, sprängande huvudvärk som inte ger med sig. Det händer mycket just nu. Jag går på högvarv...vill så mycket, orkar ibland, men vissa dagar inget alls. Oroar mig, vill planera, vågar inte tänka på framtiden. Vill leva och uppleva, men trycks ner av verkligheten. Det är här och nu som gäller, men hur lätt är det?

Snart 1 år sen, alla minnen kommer tillbaks. Det var den här tiden man gick och längtade till jul, att ta fram granen, tända första ljuset, åka pulka och fira nyår! Men livet vände på en dag, i ett trångt rum inne på avdelning 62. Jag har svaga minnen, men vissa ord och händelser snurrar fortfarande runt i huvudet. Panik, ångest, illamående, förtvivlan, rädsla och alla de värsta känslorna man kan få in i sin kropp. De finns fortfarande kvar där inne i kroppen, men de är undangömda och nedtryckta.

Det närmar sig en ny röntgen, nya besked och en ny jul. Hur ska allt bli...ska vår falska trygghet som vi byggt upp mitt i cellgiftsbehandlingen fortsätta? En lång behandling, vi är ugefär halvvägs, känns som en evighet. Man vill se ett tydligt mål, en garanti och ett vanligt liv där framme, men inget när det gäller cancer är säkert.

Jag har aldrig befunnit mig i en sån märklig vardag. Vi kan vara glada, skratta och leka. Vi har våra vänner och familjer som finns där. Men man är som i ett vakum, landet ingenstans. Vi kan planera några veckor framåt, men inget mer.

Alla nya vänner och männsikor vi mött, så mycket hemska saker att ta in, alla med ett sjukt barn eller familjemedlem. Man gråter, läser, pratar...hur mycket kan en människa klara av? Vi känner oss ibland lyckligt lottade, Alice lever ju. Men samtidigt kan man inte acceptera cancern och alla de men hon fått efter stroken. Jag har träffat många familjer där utgången blev den värsta. Fantastiska människor som dragit nitlotten, förlorat sitt barn. Ååå, det är så sjukt det här. Helt plötsligt har var och varannan person man pratar med cancer eller någon annan livshotande sjukdom. Läste idag i en väns blogg att hennes 3-åriga son sa "Storebror åka till skolan och jag åka till doktorn" Nää, så ska det bara inte vara...

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, försöker bara sätta ord på det kaos som infinner sig här och nu.

Hoppas huvudvärken snart är borta och att själen lugnar ner sig. Jag vill spara min energi till rätt saker.

2012-11-19 @ 23:25:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Marta

Styrkekram!

Svar: <3 Tack

Alicemössan och brorsan

2012-11-20 @ 08:37:03
URL: http://mestvirkat.blogspot.com

Postat av: Sara

Skickar också en styrkekram i värsta kaoset. Känner igen mig i dina tankar. Det är såå otroligt orättvist!

Svar: kram kram till dig...vem Sara?

Alicemössan och brorsan

2012-11-20 @ 12:56:47

Postat av: Frida

Som vanligt finns det inga uppmuntrade ord att säga. Men allt du skriver känns som slag i ansiktet. Kan inte förstå att det snart har gått ett år sedan beskedet som förändrade allt. Massor av kramar

Svar: Kram till dig mitt hjärta

Alicemössan och brorsan

2012-11-20 @ 14:06:03

Postat av: Frida K Ö

Hoppas du blir buren av dina nära, att din positiva energi strålar tillbaka på dig själv och hjälper dig orka lite till. Imponerad av glädjen, hoppet och kärleken du sprider här på bloggen och önskar att du kan hämta lite kraft och tröst hos oss alla som tänker på dig och er.

Svar: Tack snälla du. Blir glad, känns bra att det finns många där ute som ger styrka till oss. kram

Alicemössan och brorsan

2012-11-20 @ 19:37:28

Postat av: fernis

hej! jag har en längesenvän som har en dotter med cancer. själv lyckligt lottad och inser ofta vad jag har det bra. Vet inte men att finna alla positiva ljuspunkter i livet hur litet det än må vara är kanske ett måste för att inte bli bitter. Jag kanske inte tror att allt har en mening små barn borde alltid få vara just barn som många andra. Vi får ta vara på varje stund komma ihåg det roliga, fota så att det finns på pränt. Jag är okänd för dig men ger bamselyckatill. hoppas på en bra julmånad med bra besked.

Svar: Bamsekram och tack för ditt stöd!!!

Alicemössan och brorsan

2012-11-22 @ 16:57:17

Trackback