19 december

Idag, ett år sen vi packade väskan för att göra massa extra kontroller på sjukhuset. En trött liten tjej som inte ville äta, inte ville leka, helst bara bli buren. Allt kollades, blod, syn, urinprov, reflexer, blodtryck, balans. Sist av allt gjordes en röntgen på huvudet, det kändes väldigt konstig...varför skulle det göras när det förmodligen var glutenallergi eller någon annan allergi som gör henne så orkeslös, aptitlös och trött...Vi låg inne fyra dagar på barnavdelningen innan marken försvann under våra fötter.

 

Jag kommer ALDRIG att glömma den dagen, blicken, ordet hjärntumör från läkarnens mun, tårarna, kaoset och sen allt det hemska som hände veckorna efter. Resan några timmar senare i ambulansen, de 13 mil mot Barncancercentrum i Göteborg. En ambulansman sittandes mittemot medans jag låg på en bår och kramade Alice i min famn och grät. Båda föräldrarna fick inte plats, F fick åka en taxi efter- fruktansvärt.

 

Den här veckan innan jul kommer alltid förknippas med det som hände för ett år sen. Men jag är glad att vi idag kunde klä julgranen och provdansa runt den med två ivriga och förväntansfulla barn. För ett år sen var Alice jättesjuk men hade inte fått sin diagnos, ingen visste varför hon var dålig. Idag är hon en starkare, busig och envis liten tjej som kämpar mot cancern. Man sätter livet i nya perspektiv.

 

Givetvis kan jag inte förstå, inte heller föreställa mig den ångest och rädsla som ni gått igenom och fortfarande kämpar med. Men jag förstår att det krävs en enorm styrka och ett enormt mod för att upprätthålla vardagen och för att le och skratta. Jag hoppas innerligt att den här julen blir en riktig energikälla för er och att ni i lugn och ro får mysa. Skulle det inte bli så är jag övertygad om att ni, som någon annan skrev, fixar den bästa julen för Alice och Philip var ni än befinner er.´Önskar er en riktigt god jul och har nu beställt fem Alicemössor som genom sitt budskap kommer påminna oss än mer om vad som är viktigt. Tack och kram

Mitt hjärta brister när jag läser dina ord. Denna maktlöshet. Människan strävar efter pengar, materiella ting, resor och fina jobb. Vad är det värt? När verkligheten slår en i ansiktet blir det så tydligt att det som är viktigast i livet inte går att köpa. Hur liten man är som människa när det fruktansvärda sker. Vi är lämnade åt ödet. Det enda vi kan göra är att hålla våra tummar och hoppas på att tankens kraft, om att det goda måste vinna, har en verkan. Jag fortsätter krama mina tummar för Alice och tänker extra mycket på er en tid som denna.
Önskar er en riktigt god och fridfull jul!

Mina tårar forsade när jag läste ditt inlägg igår. Blev illamående/fick panikkänslor när du beskrev hur du låg med Alice i famnen medans F fick åka taxi bakom. Fruktansvärt, precis som du skrev. Jag önskar er en jättemysig jul i år och återigen en massa styrkekramar!

Precis när jag läser ditt inlägg ljuder sirenarna utanför... Det finns inte ord! Delar er glädje att få fira julen tillsammns med allt vad det innebär!!

Önskar er en riktigt GOD JUL!!

Jag kan inte på något vis förstå hur ni haft det men jag vet hur ofattbart ont det gör att höra ordet tumör tillsammans med sitt barns namn. Ni förtjänar verkligen en lugn och fin jul efter ett sådant år!
Jag såg att det hängde väldigt fina mössor på Bonken i Uppsala men jag vet inte om det var dina? Jag tycker iallafall att det du gör är fantastiskt och dessutom verkar du vara en fantastisk mamma!
Jag önskar er allt gott nu!!

Wow that was unusual. I just wrote an really long comment but after
I clicked submit my comment didn't show up. Grrrr...
well I'm not writing all that over again. Anyway, just wanted
to say excellent blog!