Läs mer om Clownklinikens fantastiska arbete i Göteborg! 

Tappar orden...se den, ge henne en kärleksfull hälsning och sprid videon.

"you are beautiful just the way you are"

 

 

Det är en sån otroligt skillnad just nu. Alice går och går och går. Hon vill inte sitta still och hon verkligen njuter av att kunna bestämma själv när hon vill ta sig in till sitt rum eller traska runt i huset. Att ha ett barn som lärt sig gå runt 1 års ålder men som sen blev halsidigt förlamad är verkligen hemskt. Man tittar på filmer där en glad 1-åring springer omkring med lockarna svepandes i vinden. Sen tittar man på filmer för 6 månader sen, en stundtals väldigt hängig tjej med tunnt fjunigt hår på huvudet som sitter ner på alla bilder om inte vi finns med och håller handen eller bär. Idag filmade jag Alice när hon spelade fotboll själv i vardagsrummet-WOW! Hon går (mer haltar och lunkar fram). Att lära sig gå en andra gång är betydligt större än den första gången, man tar liksom inte en sån sak för givet efter allt. Tyvärr fungerar inte reflexrna riktigt så hon slår sig väldigt lätt i fallen när hennes högra sida inte svarar och tar emot. Ngt som måste tränas och som vi gör hela hela tiden. 

 

För övrigt är det lite mindre försäljning just nu. Om det inte vänder efter löning så tror jag att det blir en svag mössförsäljningsmånad. Men det kan såklart ha att göra med det ISKALLA vädret och månaden efter jul. Men men, vi hoppas att det tickar på så smått igen när solen och värmen görs sig mer påmind.

 

Kram på er alla!

Finns så många bra grejer att göra, som man kanske går och tänker på men aldrig riktigt tar tag i. Jag har själv massor idéer som bubblar under ytan och bara väntar på att bli verklighet...svårt det där, handling till kraft!

Men vad glad man blir när man ser att vänner och ibland helt okända personer faktiskt startar den där insamlingen, driver igenom det där fantastiska projektet eller gör verklighet av sina drömmar.

 

Idag vill jag uppmärksamma en superfin tavla som faller helt i min smak, Ankaren på linjen. Rätt motiv, rätt syfte och så kommer den så fint fylla upp min tomma vita vägg över skrivbordet! Tack Bodil och Photografibutiken för tidigare gåvokarusellen och HEJA HEJA för er nya insamling till Barncancerfonden!

 

Vill bara kika in och önska er all en trevlig helg!

Här blir det fredagsmys och det hysteriska barnprogrammet Amigo som tydligen har premiär ikväll. Sondmaten varvas med saltapinnar och vi försöker njuta av en ganska "vanlig" fredag <3

Hur sjukt är det inte när man pratar om cancer som om det vore en bakterie....en förkylning eller kanske som den där vidriga kräksjukan? När det känns som att alla runt omkring än plötsligt drabbas, det är röntgen, behandlingar och operationer. Man träffas och fikar med droppställningar surrande i rummet (sjukhuset), man jämför blodvärden och gifter, utbyter skräckhistorier och drömmar.

 

Helt plötsligt satt jag själv i väntrummet med en remiss, en knöl i bröstet...röntgen och ultraljud. Hur mycket ångest och jobbiga känslor kan man stuva ihop i sin kropp? Rädslan över att själv drabbas och bli patient och offer, det räcker liksom nu... ja allt detta blev väldigt tungt. Så tungt att jag inte vågat berätta mer än för ett par. Orkar inte besvära andra med mer oro, orkar inte bryta ihop igen, rädd för att inte ta mig upp...enklast att låta det va, spara energin till rätt saker. Hmmm...

Den här gången var det inget farligt, inget att oroa sig för...jag är inte sjuk! Fick snabba besked tack och lov.

 

Det är mycket som är sjukt i en sjuk värld. Man tappar greppet om vad som är normalt. Man läser och pratar mycket med andra i samma situation. Man tvingas klara av saker och gå igenom sånt som man inte borde orka med. Men vi har orkat med mer än ett år nu, vi fortsätter kämpa och glädjas åt alla små ljusglimtar.

 

Den här veckan finns tre personer/familjer i mitt hjärta lite extra mycket.

-En familj som haft en lång och fruktansvärt tuff resa. En mamma med sitt barn som är mer än värd att komma iväg till sol och värme- jag håller mina tummar för er och positiva resultat <3

-En andra familj som tvingas bege sig till Lund, tuffa undersökningar och mycket oro...ovisshet är fruktasnvärt tärande...tänker på er <3

-En tredje person som jag lärt känna på kort tid. Du har fått utstå så mycket smärta på flera olika plan under hela 2012- nu vill vi se br MR-svar i veckan <3

 

Det finns många som behöver lite extra kärlek, omtanke och pepp. Jag vet att alla blir glada för en kram eller en hälsning. Jag passar på att åter igen uppmana alla om att kika in här! Ge en kram till dem som behöver det allra mest!

 

Otroligt! Nu är det 1000 stycken som följer och har gillat facebooksidan om "Alicemössan och brorsan"

Vill ni få fler uppdateringar om projektet, insamlingen, om Alice resa och följa omröstningar mm. så gå in och gilla sidan här om du inte redan har gjort det.

<3 Tack för allt fint stöd <3

Då var julen utstädad här hemma och snön borta...någon mer än jag som luras och tror att det är dags för vår redan? Personligen måste jag nog tänka att det inte är såååå långt kvar innan vårsolen tittar fram, det gör liksom vardagen lite lättare. Något som även piggar upp i ett grått januarimörker är den här rosa nyheten i hjärtan!

En personlig favorit som alice redan har invigt.

Håll utkik, den läggs upp i webbutiken väldigt snart ;o)

 

Jul och nyår har passerat, år 2012 läggs till historien. Vi kan aldrig glömma eller gå opåvekade förbi det här året, det värsta året i vårt liv. Där gränsen mellan livet och himlen varit så liten så liten. Där oron och förtvivlan har brutit ner oss gång på gång. Bestulna på det livet vi trodde vi skulle leva, Alice barndom som alla andra.

Det vi kan göra är ta med oss den kraft vi mitt i all skit lyckats samla ihop. Vi har blivit lite mer medvetna och lite klokare, tyvärr också mer sårbara och rädda. 

 

Jag försöker plocka fram de ljusglimtar vi fått uppleva och de framsteg Alice har tagit.

 

Idag gick Alice för första gången (efter operationen och stroken) på stapplande ben igenom hela huset utan att hålla i vår hand. När cellgifterna sakta rinner ur hennes lilla kropp får hon mer balans tillbaks och även mer kraft. En vecka kvar tills det blir ny behandling, vi hoppas hon innan dess hinner jobba sig upp och få mer självförtroende.

 

2012 har även inneburit att "Alicemössan" fötts. Mössan som jag nu till min glädje ser och hör om lite överallt. 100 000 kronor till Barncancerfonden tack vare de här mössorna och alla köpare ♥. Positiv energi rakt in i själen.

 

Möten med andra männsikor. Familjer i samma situation, drabbade barn, nya vänner.

 

Projektet Essence Vitae, ett fantastiskt intiativ av Juliana Wiklund, uppbyggt av ett 30-tal fotografer runt om i Sverige. Att jag nu är en av dem... det betyder otroligt mycket. Att hjälpa andra och samtidigt göra ngt som man brinner för ♥

 

Supersnöret, ett snöre som blir en historia med alla symboliska pärlor. Lisanne, vilket jobb och vilken energi du lagt ner för att driva igenom hela projektet!

 

Våra familjer och närmsta vänner...♥♥♥ Det ni gör och har gjort för oss är stort.