Oj oj oj, en dag innan öppning och det blir besöksrekord på bloggen-KUL! Nu blir jag ännu mer nervös inför imorgon...hoppas nu teknik-guden finns med mig ut i cyberspace imorgon.

 

Godnatt ♥

 

Tre dagar kvar till öppning av webbutiken!

Någon gång under onsdagen den 1:a augusti så kommer knappen uppe i menyn att aktiveras, håll utkik!

 

Här ser ni den nya hangtagen som kommer att sitta på varje mössa.

Min älskade lilla tjej! 

 

Inlagda

 

tittar ut på den blå himlen

dropp som tickar

feber som går upp och ner

åka hem eller stanna kvar?

 

familjen tillsammans

sova i bredd alla fyra

fredgasmys mellan provtagning och mediciner

tid att tänka och reflektera

 

ny röntgen närmar sig

evig väntan och oro

vara stark, vara svag

kaos

 

antibiotika i blodet

sondmat i spruta

lagom fort för att inte kräkas

alvedon

 

glass, ballonger och såpbubblor

vhs och dvd

clowner och superhjältar

pärlor, målarfärg, bilar, dockor och spel

 

försäkringsbolag och högkostnadsskydd

trots, potträning och nattning

syskonbråk, syskonkärlek

vardagsbestyr på sjukhuset

 

familjer med stora o små barn

lite sjuka eller mycket, cancer

nya vänner, ny oro, nya barn på stolarna

en del blir tomma, faaaan

 

inlagda

 

 

 

 

 

 

I fredags åkte jag förbi Samhall för att lämna mer etiketter. Till min glädje så börjar lagerhyllorna fyllas upp, trots att det inte är så många som jobbar nu under semestern så går det undan kan jag lova. På onsdag är det precis en vecka kvar tills webbshoppen ska öppnas. Pirr i magen och lycka!

Nu i veckan ska de sista bilderna fotograferas till webbshoppen, sen är det bara att hålla tummarna att allt går som det ska.

 

 

 

 

Det gör så ont så ont i mitt hjärta. Alla familjer man träffat och lärt känna där vissa får ta omvägar genom behandlingarna med massor av komplikationer och infektioner. Det känns som det räcker med grundsjukdommen, ändå ska man riskera att drabbas av bakterier, svampinfektioner och virus...kroppen och imunförsvaret blir extra nedsatt under de flesta cellgiftsbehandlingarna. Det resulterar i att man måste vara extra försiktig och minimera riskerna för att hålla sitt barn så "friskt" det bara går. MEN, hur bra man än håller sig borta från förskolor, mataffärer och andra smittofällor så blir man lätt sjuk av sina egna baterier som finns i kroppen. Sjukt men sant, man kan med andra ord inte alltid skydda sitt barn från feber och bakterier.

 

Idag skickar jag en extra varm kram till lille Hampus som har samma tumör och diagnos som Alice. Vi har stöttat varandra och följts åt sen hela den här hemaka resan började. Det är Alice, Hampus och tydligen ett par barn till som har den här ovanliga tumören. Han blir den första som jag ska skicka en "brorsanmössa" till, inte för att det hjälper honom att bli av med bakterierna och febern, men det kanske värmer lite extra när höstvindarna börjar blåsa kalla.

 

Till alla våra små kämpar som måste utstå den här jävla sjukdomen- Ni ska klara detta, ni är STARKA!

 

 

 

 

Ibland blir man sittandes framför datorn, tom, ledsen och alldeles vilsen. Man läser om alla familjer och små barn som kämpar mot den fruktansvärda sjukdommen. Mitt i allt detta finns det så mycket positivt och så mycket kärlek. Jag vet själv hur man slits mellan avgrunden och tårarna till solsken och glada skratt.

Senast idag läste jag om en liten kille som är 6 år och som inte kan botas, som bara har några veckor kvar att leva. Så fruktansvärt orättvist, så hemskt, finns inga ord som räcker till...familjen tvingas leva vidare med vetskapen om att familjen snart blir en mindre. De fick rådet att försöka njuta av den sista tiden. Hur orkar man gå upp och ta tag i dagen, packa väskorna och bege sig till stranden?

 

 

Vi är inte i den situationen, men vi lever i en oviss vardag där allt hängs upp på blodvärden, febertemperaturer, sondslangar, röntgensvar och cellgitfsbehandlingar. En vardag som ibland är ganska lik många andras, men som nästa dag kan vara 1000 mil därifrån. Man lever liksom i landet ingenstans. Ska vi skratta och vara glada och känna tacksamhet för dagen? Eller har vi rätt att skrika, gråta och förbanna oss över tumören? Vad är rätt, vad är fel, vilken värld tillhör vi? Hur ska man orka fortsätta kämpa och tro på att det goda vinner med en så påtaglig rädsla och oro i kroppen? Vi har fått frågan så många gånger, hur orkar ni? Svaret är enkelt, man har inget val och man gör allt för sina barn. Vi är inte starkare än någon annan, vi har inget annat val än att kämpa och hoppas.

 

I en vardag med en livshotande sjukdom förändras mycket, inte bara rutiner och det praktiska, utan även synsättet och prioriteringar. Innan var det t.ex. hårda regler på glass och sovtider. Men vad oviktigt det kan kännas...om en ynka glass kan få min dotter att skratta och jubla, så varför låta bli? Om Pippifilmen får rulla tre gånger extra och barnen sitta uppe en timme till, vad gör det? Om storebror vill somna på soffan mellan mamma och pappa, lycka ♥

Att ta vara på små vardagliga ting är verkligen viktigt. Svårt emellanåt, hopplöst ibland, men när man orkar och har energi så är det just de små sakerna jag glädjer mig åt.

 

 

Egentid har jag även fattat är viktigt, komma bort för en stund, samla kraft, reflektera och vara mitt gamla jag. Träffa vännerna, prata skratta och gråta- allt ger mig kraft.

Projektet med Alicemössan är även en viktig del som ger mig energi. Ett sätt att få ut min kreativitet, lära mig ngt nytt och utvecklas som person, samtidigt göra något viktigt och meningsfullt. Ett jobb har för mig tidigare handlat mycket om bara mig själv och min personliga utveckling. Viktigt såklart men man jobbar och jobbar och allt extra slit man lägger ner gynnar inte någon annan förutom chefen.

 

Om några veckor kör försäljningen igång av mössorna. Sömmerskorna på Samhall jobbar hårt och de lägger ner hela sin själ och sitt hjärta i projektet. Idag när första brorsan-mössan damp ner i brevlådan kände jag ren lycka. Nu ska jag banne mig ro hem detta, 50 000 kronor till Barncancerfonden är målet. Skulle jag inte lyckas så är iallafall de pengar som kommit in fantastiska. Jag vet även att jag som person växt och lärt mig ngt nytt. Jag ska försöka sträcka på mig och känna mig stolt för det jag skapat, mitt egna projekt som fötts från hjärtat med kärlek till min älskade dotter ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De sista bitarna börjar falla på plats. Den långa "att göra lista" är i princip avbockad. Nu återstår det att leverera dessa nytryckta hangtags till Samhall som sköter hantering och paketering av mössorna. Efter det blir det lite mer fotografering av bl.a. killmössan "brorsan" och sista smådetaljerna med webshoppen och bloggen....sen är det bara att invänta öppningen!

 

Så himla kul att kunna visa de första bilderna på den "riktiga" Alicemössan med den nya loggan. Nu vill jag bara komma igång med allt...otålig är bara förnamnet!

 

 

 

Idag fick äntligen Alice prova sin första riktiga "Alicemössa". Åååå så fin hon blev i den! Bra betyg även från henne som inte vill ta av den när vi gick in ♥ Mössan känns kanon och jag har gått "all in" och beställt ännu mer tyg av samma mönster. Nu hoppas vi på att alla ni andra även gillar tyget lika mycket som vi ;o)

 

Vill även skicka ett extra varmt TACK till JNY design, en leverantör som skänkt lite olika stuvbitar i mönstrad jersey. Det blir Alicemössor även av de tygerna, så är man snabb när webshoppen öppnar kan man köpa en "limited edition" variant som endast sys upp i några få antal exemplar.

 

Imorgon hoppas jag på bra väder, då blir det fotografering till den nya "hangtaggen" som kommer pryda alla mössorna. Men som alltid är det svårt att planera, gäller att ta en dag i taget och se hur Alice mår. Allt får helt enkelt ta den tid det tar.

 

Kram!