En dag full av oro, spänningar och känslor. Ett möte på barncanceravdelningen med vår läkare. Bilderna var klara och granskade av röntgenläkarna. Tumören är inte större, den är inte mindre, den är oförändrad. Jaha...och vad betyder det? Bra eller dåligt? Ett halvår med cellgifter har passerat, flera veckor och månader inlagda på sjukhus. Borde man inte få hurra och känna lycka? Nej nej nej. Cancer är en j*la skitsjukdom som är lömsk och oberäknelig. Aldrig några klara besked, några konkreta svar eller garantier. Vår läkare var trots detta nöjd, behandling fortskrider ett år till. Röntgen igen kanske före jul.                                                        

Jag känner mig alldeles tom, urladdad och trött. Men sover förhoppningsvis lite bättre och kan försöka ta vara på de bra dagarna. Tumören är "under kontroll", den finns där men växer inte just nu...

Daughters are angels sent from above, to fill our heart with unending love ♥